onsdag 25 mars 2015

Internetdilemman

Mina årskurs 3-elever som jag träffar en lektion varannan vecka och har IT-lektion med har gjort elva internetdilemmafilmer.

Innan vi startade sökte jag runt och titta på en massa olika verktyg som skulle kunna användas för att skapa film. Som bekant finns det en mängd olika att välja på. Vissa har "drag-and-drop" konceptet där en tre-åring kan göra fantastiska animeringar bara genom att peka på en figur och prata och andra har avancerade funktioner med massor av olika specialfunktioner. Jag lockades att använda någon av de mer intuitiva film-apparna, men det slutade med att jag valde Power Point som verktyg.

Visst kan filmskapar appar som Toontastic och Puppet Pals säkert gå att använda till meningsfulla projekt, men jag såg risken att vår tid (som är väldigt begränsad) skulle slukas upp av att eleverna inte skulle kunna låta bli att leka av sig och gå vilse i alla figurer, scener och animeringsmöjligheter. Om man har mer tid och kan ge tid till att upptäcka och lära sig apparna genom lek så fungerar de säkert bra.

Jag hade också idén om att jag ville att eleverna skulle rita sina egna bilder till en given text. Jag vill gärna att elevernas hand ska synas i det de skapar. Jag vill ta elevernas ritade bilder in i ett digitalt verktyg så att de lyfts. Jag kunde inte hitta någon app som kunde göra det. Jag hoppas att det kommer någon eller att det kanske redan finns en som jag inte vet om ännu, men snart kan få tips om.

I Power Point kan man ta in elevernas ritade bilder och man kan göra små animeringar. Det passade oss perfekt. På köpet blev eleverna introducerade i Power Point som verktyg.

CC by-nc-nd Frågvisa
Vi började med att jag visade en film med ett internetdilemma som jag gjort efter samma modell som de skulle få göra. Sedan fick eleverna i grupper rita bilder till en text (Dilemmakorten från Statens medieråds material Jag <3 internet) som delats upp i fyra delar - en del till varje elev i gruppen.
Det här är elevgrupper som behöver ganska mycket styrning så det fick de och med den styrningen kunde de prestera superbra.

Bilderna scannade jag in och jag tog bort bakgrunden. Detta hade absolut barnen kunnat göra själva. Power Point har numera en funktion för att ta bort bakgrund i bilder. Vårt knappa tidsutrymme för projketet gjorde dock att jag valde att göra det här momentet åt eleverna. Jag sparade ner bilderna i en mapp tillsammans med en förberedd mall till Power Pointen de skulle skapa. Jag lade det på ett USB-minne till varje grupp.

Jag lärde eleverna att lägga in text, bild och lite om animering. Till det behövde vi två arbetspass. Sedan var det dags att lägga på berättarröster. Inför det arbetspasset skrev jag ut åhörarkopior och eleverna fick i grupperna fördela vem som skulle säga vad och öva på att tala. När vi sedan skulle spela in gick det som smort för de flesta grupper.

CC by-nc-nd Frågvisa
När rösterna var på plats sparade jag Power Pointen som film som jag sedan importerade i Movie Maker och lade på start och slutmusiken. Filmerna laddade jag upp på skolans YouTube-konto och sedan var det bara att bädda in dem på elevernas fina blogg, Frågvisa.

I veckan har vi haft premiär. Vi har tittat på filmerna och diskuterat dilemmana. Riktigt bra diskussioner har vi fått. Eleverna orkade titta på fem filmer och orkade föra fokuserade och engagerade samtal om dem på en och samma lektion. Det var imponerande! Jag tror inte de skulle ha varit lite engagerade i frågorna om det inte varit dem själva som skapat filmerna.

Fyra av eleverna i våra treor kommer att medverka på SETT-mässan i april och där visa några av våra dilemmafilmer och leda diskussion med deltagarna. Det ska bli kul!

Se filmerna redan nu på bloggen Frågvisa.

Nätverk för det innovativa lärandet

Utvecklingsenheten i vår kommun har startat ett nätverk för lokala IT-didaktiker i kommunens förskolor och skolor. En lokal IT-didaktiker är ett annat ord för IT-pedagog och är den nyckelperson på skolan/förskolan som utsetts av skolledaren att driva den lokala utvecklingen av pedagogisk tillämpning av IT.

Nätverksträffarna arrangeras av oss som är centrala IT-didaktikern i kommunen. Nätverket är tänkt att skapa tillfällen för erfarenhetsutbyte och inspiration. Inför första träffen som var 23 mars hade deltagarna fått fylla i en enkät för att kartlägga vilka behov de lokala IT-didaktikerna har och vilka kunskaper de kan dela med sig av i nätverket. Intresset är stort och många av våra lokala IT-didaktiker har kunskaper de vill dela med sig av. 

Det var riktigt kul att träffa de här pedagogerna. De var intresserade, öppna för nya idéer och hade lätt att nätverka med varandra. Vi ser stor potential i nätverket eftersom det består av pedagoger som vill utvecklas och lära mer om det moderna och innovativa lärandet.

Ett av önskemålen pedagogerna hade var att få tips om verktyg för multimodalt lärande. Vi hade därför matat första träffen full med tips på verktyg och resurser. Ett av tipsen var MIK-rummet med sina superbra kurser i medveten medieanvändning.

Är du redo för det nya medielandskapet?

fredag 27 februari 2015

Den svårbedömda digitala litteraciteten

Susanne Kjällander berättar, i klippet nedan, om några av sina forskarprojekt och om den svårbedömda digitala litteraciteten. Hon lyfter fram flera konkreta elevexempel. I ett arbete innehållande bild, layout, typsnitt, ljud, musik, färg, text och ord bedömde endast text och ord i exempelskolan.

Ett problem som Susanne lyfter fram är att många 1:1-skolor jobbar digitalt med fortfarande bedömer analogt. Elever tvingas framstå som inkompetenta i till exempel en provsituation där de ska skriva för hand när de annars är vana att skriva på dator.

Forskning visar att skolresultaten sjunker vid 1:1- skolor några år efter start. Beror det på att eleverna presterar sämre? En tanke, som Susanne presenterar, är att det beror på att skolan ännu inte har hittat metoder för att bedöma det multimodala lärandet i den digitala litteraciteten.
Det krävs nya metoder för nya tider, konstaterar Susanne och avslutar med att lyfta fram några utmaningar och möjligheter.

Susanne Kjällanders hemsida kan man ta del av ny forskning kring elever och datorer.


fredag 13 februari 2015

Datafritids

Jag kan ju egentligen ingenting om det här med programmering. Det är intressant hur man som 40+ börjar se mönster i ens personlighet. Jag ser hur jag gång på gång startar projekt med saker som jag egentligen inte kan. Man kan nog se det som en lärstil. Jag försätter mig i ett sammanhang som tvingar mig till att lära mig nya saker. Det kan stundvis bli lite intensivt och läskigt, men det är väldigt effektivt ur lärsynpunkt för min del och jag tror och hoppas att de som utsätts för mina projekt får ut något av det också.

En kollega och jag har startat ett Datafritids. Vi vill ge fritidsbarnen en möjlighet att prova på grundläggande programmering på ett lekfullt sätt. Det är bara ett litet projekt till en början - fyra pass för 16 barn från årskurs 1 och 2 nu under våren. Om det blir lyckat kan vi kanske köra fler omgångar och kanske även en fortsättningskurs.

Vi har en hemsida - Datafritids - där vi visar vad vi gör och där finns även en flik där vi delar med oss av våra reflektioner som pedagoger. Genom att dela med oss av vad och hur vi gör hoppas jag att vi kan inspirera fler att testa.



onsdag 7 januari 2015

Pedagoger som programmerar

Nu har jag kört Hour of Code med mina kollegor. Innan jul introducerade jag det för lärarna som undervisar årskurs 1-3 och nu, idag, har lärarna som undervisar i årskurs 4-5 fått prova.

Jag har förberett genom att skapa en lektion, en "section", som det kallas på Hour of Code-sidan. Där har jag skapat användare (det gör man genom att bara klistra in allas förnamn) och sedan skrivit ut de genererade inloggnings-lapparna. Lärarna har fått en mycket kort introduktion där jag bara guidat den genom starten av Hour of Code. Sedan har de fått testa själva i cirka 30 minuter (det var den tid vi kunde avsätta). Efter det har vi fört en diskussion om hur lärarna upplevde detta, vilken nytta undervisning i programmering kan ha i skolan och tankar om hur materialet de testat kan användas. Jag har också visat fördelarna med att ha ett lärarkonto och kunna följa elevernas utveckling på "Teachers Dashboard" samt visat var de kan hitta mer material.

Pedagogerna har varit väldigt positiva och blivit inspirerade att sätta igång i de egna klasserna. Att det finns stöd för att undervisa i grunderna i programmering i skolan är det ingen som ifrågasätter. Lärarna var mycket positiva till att ha fått möjligheten att ha testat materialet själva innan de ska testa det med eleverna. Många uttryckte att de nog inte på eget initiativ skulle ha tagit sig den tiden, men att de nu när de fått det "serverat" kände att de utvecklats och fått en bra inblick i vad det handlar om.

Nu ser jag fram emot att höra hur det går för dem och eleverna när de testar i skarpt läge i klassrummen :)

Pedagoger på Växthuset testar Hour of Code

Vad är Hour of Code? Här är en liten teaser:

tisdag 25 november 2014

Ignite

5 minuter, 20 slides, 15 sekunder per slide. Det är Ignite-konceptet. Ignite är en talarform som vuxit fram för att ge korta och rappa presentationer. Det kräver en hel del övning för att kunna tajma talet med bilderna.

Jag blev tillfrågad att hålla en ignite på Internetdagarna i spåret Barn och ungas digitala kompetens. Jag såg det som en utmaning och tackade ja. Efter att ha brottats med ämnet och "killat mina darlings" kunde jag till slut få fram ett innehåll jag kunde tro på och som fungerade i formatet. Det var en rolig utmaning och jag gillar talarformatet. Vi var åtta som höll var sin ignite-presentation på samma ämne och jag imponerades över att vi alla kunde plocka fram så olika facetter av ämnet digital kompetens. Jag kommer att försöka hitta tillfällen att använda den här talarformen i andra sammanhang.

Här nedan är min ignite:


söndag 16 november 2014

En Yeah-lektion

Inför min första lektion i programmering med elever tittade jag bland annat på code.org-filmen här närmast nedan och tyckte att bilden som målades upp var lite väl käck med äppelkindade amerikanska barn som jublande ropade "Yeah!".



Jag bestämde mig för att skapa ett lärarkonto (det gick supersnabbt med Google-konto) och skapa en "Sektion" det vill säga ett arbetsområde och jag valde att starta med området "Hour of Code". Varje elev fick ett eget konto och att ge eleverna egna konton gick också supersnabbt. Jag bara klistrade in en lista med elevernas förnamn och så hade mina 23 elever var sitt elevkonto och jag kunde skriva ut små lappar där deras kontouppgifter fanns.

Efter allt vanligt lokalt krångel med inloggning och internetuppkoppling kunde eleverna starta med själva arbetet med Hour of Code. Det arbetet gick bara hur bra som helst. Eleverna lärde sig snabbt hur de skulle göra och de kunde hjälpa varandra. Snart började jag se stora likheter med de klassrum som visades i filmen ovan. Eleverna hade inte sett filmen, men de betedde sig precis som i de amerikanska klassrummen. De var exalterade, de samarbetade och de ropade "Yeah!" med armarna upp i luften.
Klassläraren var mycket imponerad över att se elever som i andra sammanhang inte brukar prestera så bra nu ta nya framträdande roller och klara uppgifterna galant.

Den stora fördelen med att skapa elevkonton är att jag och klassläraren kan följa elevernas utveckling på en "Teacher Dashboard". Där kan jag precis se vilka av de 20 momenten eleverna klarat av. Jag kan se om eleven klarat av dem precis som instruktionen utmanade dem till eller om eleven använt onödigt många block (kan tyda på att hen inte uppfattat instruktionen). Klassläraren och jag kunde genom att titta på översikten se elevernas lärstilar och var vi behöver stötta mer.
Redan samma kväll hade översikten ändrats eftersom flera av eleverna hade valt att fortsätta arbetet hemma.

Det känns som en bra start att starta med Hour of code som arbetsområde. Nästa steg skulle kunna bli 20-timmarskursen. Det var bra att starta med att låta eleverna arbeta en och en då alla därigenom fick möjlighet att testa de första grundläggande datalogiska byggstenarna själva. I nästa steg skulle jag vilja att eleverna fick arbeta med par-programmering eftersom de i dialogen därmed kan utvecklas mer i sin förmåga att sätta ord på vad de gör.